Nyinsikt Nyinsikt

Grupphandledning som är processorienterad

Författaren Lilja Cajvert har utifrån sina erfarenheter som terapeut utvecklat en modell för handledning. Genom att följa handledningsprocesser mellan handledare och terapeut redogör hon hur man ska undvika patogena rummet för att istället finna det kreativa rummet. D.v.s en plats där terapeuten kan känna sig trygg att utforska tankar och känslor som uppstår i handledning.

Hon utgår från Bernlers och Johanssons handledningsmodell som såväl metod- och klienthandledning men där betoningen ändå ligger på den processorienterad handledning. Det innebär att den handledda måste vara beredd att utforska sin egen ”inre värld”, Det blir handledarens uppgift att hjälpa behandlaren att se vad som händer i behandlingsrummet med klienten. ”Hennes intention är att terapeuten ska bli medveten om hur hennes förställningar om klientens och hennes egen historia kan påverka mötet med och relationen till klienten.

Att utforska sin inre värld innebär:

  • att utnyttja de kunskaper som behandlaren har tillägnat sig i utbildning
  • att utnyttja behandlarens yrkeserfarenheter
  • att utnyttja behandlarens egna resurser och speciella begåvningar
  • att utnyttja behandlarens känslor och upplevelser som aktiveras då hon berörs av klienten
  • att behandlaren blir medveten om hur behandlarens egen historia och livserfarenheter påverkar henne i mötet med klienten.

Det är framförallt två frågeställningar som tas upp i processorienterad handledningen. Den ena handlar om behandlarens känslor och den andra handlar om behandlarens roll och ansvar i behandlingen.

Det är vanligt att handledarna och behandlaren har outtalade/omedvetna förväntningar på handledningen. Då är det viktigt att handledaren har kompetens och känner ansvar för att stanna upp och reflektera över vad som sker. Till sin hjälp har handledarna det som hon kallar ”sin personliga modell” Författaren egen personliga modell är bl.a baserat på en psykodynamisk inrikting och på ett objekt-relationstänkande. Hon använder sig också av ett systemteoretiskt perspektiv. Innan hon inleder en handlingsgrupp ger hon två föreläsningar om psykodynamisk teori. Hon betonar t.ex. Viken av att förstå begrepp som projektion, projektiv identifikation, resonans, motöverföring och parallellprocesser. Anledningen är att behandlaren ska förstå hur hon arbetar med handledning och att dessa begrepp tenderar att uppstå inte bara i behandling utan även i handledning. Hon föreläser också om psykologiska utvecklingsmodeller och om brister i jag-utvecklingen för att terapeuten inte ska upprepa klientens bristande insikter. En annan viktig del i handledningen är utvärderingar som gör det möjligt för alla föreslår förändringar i handledningsuppdraget. Ett annat viktigt instrument för handledaren är att gå i sk. Superhandledning.

För att terapeuten ska kunna nå sin klient behöver han åstadkomma en jag-du-relation som kännetecknas av såväl närhet som distans. Detsamma menar författarna inträffa i handledning. Andra egenskaper som behandlaren ha är att åstadkomma en attityd av att ”inte för tidigt förstå innebörden i det sagda, inta ett icke-vetande, vara nyfiken och väcka nyfikenheten i den andra samt tillsammans med behandlaren åstadkomma ett nytt ”läkande språkspel”. Det senare innebär att handledningsgruppen är överens om vad ordens innebörd och hur de används av alla inkl berörda klienter. Eftersom alla bär på olika erfarenheter finns risk till missförstånd.

Processen att åstadkomma detta sker via sokratiska modellen. Genom öppna frågor kan handledaren åstadkomma en fruktsam dialog där behandlaren själv hittar svar och ibland alternativa svar på sin frågor.

En annan viktig del i handledarens arbete är självreflektion. Det är av vikt att handledaren är medveten om hur  handledningen påverkar honom tanke- och känslomässigt. Detsamma gäller behandlarens relation till klienten. Om det inte finns empati även i svåra fall bör man överväga att avbryta handledning respektive behandling. Innan det sker har behandlaren möjligheter att utforska detta tillsammans med behandlaren. Ett ytterligare uppgift för handledaren är att uppmuntra behandlaren  att främja klientens deltagande i behandlingen. Det innebär bl.a att uppmuntra behandlaren att fundera på hur hon påverkar sin klient, även det omedvetna planet och att föreslå att hon använder sig av sokrates-modellen. I detta arbete behöver behandlaren lära sig  av sin inre handledare. Författarna förslår att den inre handledaren är familjär med begrepp som projektion och parallell-processer. Författaren föreslår vidare att handledaren för anteckningar från handledningsgrupperna som ett sätt att bearbeta och reflektera över vad som sker i handledningen. Dessa kan dessutom användas som stöd i superhandledningen.

Författaren avslutar med en en beskrivning av en egen handledningsprocess som var mindre framgångsrik. Här tar författaren tillfället i akt att applicera de teorier och modeller som hon föreslagit genom boken. Spännande som en sommardeckare. Hon upplevde att hon i detta fall fick uppleva motöverföring, negativ överföring och terapeutisk reaktion.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

PsykosyntesForum / Life Leadership

PsykosyntesForum / Life LeadershipPsykosyntesmetoder för personligt växande. Web-shop med olika psykosyntesprodukter.