För ett tag sedan läste jag en bok av handledarna Mona Pertoft och Birgitta Larsen som heter ”grupphandledning med yrkesverksamma i människovård. Boken som gavs ut redan 2003 kan vara svår att få tag på. Boken består av två delar, dels en metod och teoridel och dels ett avsnitt där författarna applicerar sina idéer på fallbeskrivningar. Boken innehåller också en bilaga med olika former av ”lathundar” för grupphandledningens olika delar.
Boken vänder sig till alla typer av grupper inom människovårdande yrken. De inleder med att beskriva vad som skiljer grupphandledning från individuelll handledning. Här är gruppens behov i centrum och inte enskilda individer. I vissa enstaka fall kan det bli individuell lhandledning om syftet är att ”skydda” en persons från gruppen.
Handledarens uppgift är både att vara vara en i gruppen och ha en särskild coaching-roll skild från gruppen. Hon ansvarar för ramarna, för handledningsprocessen och för att gruppkompetensens används. Författarna betonar att det finns en mängd olika handledningsformer för olika syften.
Syftet med handledningen är vidare att ge deltagarna en struktur, mening och växande i vardagens arbetssituation. Det sker genom att handledningen gör deltagarna insatta och delaktiga varandras arbeten och problem. Genom att handledningen också sker på ett systematiskt sätt skapas förutsättningar för en kvalitetssäkring. Där individen fastnar erbjuder gruppen lösningar.
Det är viktigt att handledningen inte förvandlas till ett beslutsforum. Förslitning och utbrändhet minskar. Författarna betonar vikten av att gruppens praktiska erfarenheter kopplas till teori och vica verca. Det är också viktigt att det kan uppstå begränsningar i grupphandling. Handledare behöver vara vaksamhet mot konkurrens , rivalitet förytligande och fragmantisering inom gruppen.
God grupphandledning/coaching bygger på kontrakt. Det är viktigt att skapa en känsla av ”gruppen som helhet”, att inte glömma bort att den osynliga klienten är den den yttersta uppdragsgivaren, att gruppen kan gå mellan det intellektuella och det känslomässiga, trygghet och att handledaren kommer med något nytt till gruppen.
Enligt författarna kan grupphandledningen delas in i fyra faser. En förberedande, inledningsfasen, mellanfasen och slutfasen. Den första fasen syftar till att komma överens om ett upplägg som både handledaren och gruppen är överens om. Andra fasen har som syfte att åstadkomma tillit inom gruppen. Mellanfasen syftar främst till att utveckla gruppens samlade kompetens. Slutfasen innehåller en utvärdering och ett framåtblickande.
Att arbeta med sk. parareella processer är en viktig del i grupphandledning. Genom dessa kan gruppen bli mer medvetna om vad som styr gruppens och den enskilda medlemmens beteenden. När den handledde t.ex. berättar om klientens behov förmedlar han också omedvetet känslor och stämningar från klientens värld. Det kan ske i form av projektiv identifikation. Det förs över från klient till handledd och kanske vidare till handledningsgrupp inklusive handledare.
Att fråga sig själv varför man vill bli handledare är en annan viktig fråga att ställa sig. Det är också viktigt att kontrollera att man har rätt kompetens och eget stöd för att ta sig an uppdrag. När handledaren känner sig trygg och har förankrat sin modell hos handledningsgruppen och eventuell organisation behöver hon ett stöd för hantera krafter och hinder inom gruppen.
Hon kan använda sig av sin inre handledare, grupphandledningsdiagnoser och genom en trestegsanalys. Det är hennes sätt att göra en utvärdering av vad som händer i gruppen. Den sk. Trestegs kan delas in i tre alternativ med tre olika skeenden som kan analyseras.
De ”tre hjälparna” som hon har till förfogande är sin ”inre handledare”, den handledda eller gruppen.
Handledarens andra steg är att tillsammans med den hjälpare hon har valt att undersöka. Vem handlar det om. Handlar det om henne själv, om den handledde eller om gruppen. Det tredje steget handlar om VAD. Vilka är krafterna och hindren. Vad har utlöst dem ? Det här är en teoretisk modell som inte alltid kan användas i praktiken.
En annan viktig del i handledningen/coachingen är utvärdering. Genom dessa ger man gruppen möjlighet att påverka och dela ansvaret för planerings- och förändringsarbetet. Utvärderingar kan ske kontinuerligt. Den handledda kan tex. redogöra för om och hur föregående session hjälpte henne i sitt arbete.
Det kan också vara aktuellt att lyfta utvärderingen om vissa deltagare inte dyker upp för handledning. Det är också viktigt att i gå tid avsätta tid för en mer ordentlig utvärdering lite längre fram i handledningen.
Vid ett avslut är det också viktigt med en utvärdering. Frågor som ska tas upp är om hela gruppen kompetens har tagits tillvara. Har det funnit områden som har undvikits är en annan sak som bör diskuteras vi en utvärdering.
En bra sak med denna bok är hur författarna i denna bok har applicerat de olika teorierna och metoderna i avsnittet ”Hannas bok”
Om du är intresserade av att gå i handledning eller coaching så är du välkommen att höra av dig till mig.
