När är en relation passivt aggressiv?
Den här artikeln beskriver en form av ilska som ofta uppstår i olika former av passiva aggressiva relationer. Det är en ilska som kan undergräva och förstöra relationer.
Jag hoppas att du som direkt eller indirekt är drabbad av en destruktiv relation ska hitta ledtrådar i artikeln som kan visa på en väg att komma vidare. Om ni inte känner att problemen går att lösa på egen hand så finns det alltid en möjlighet att gå i parterapi för att motverka passiv aggression i relationen.
Att uttrycka starka negativa känslor
Ilska i sig behöver inte vara ett problem. De flesta av oss blir arga när vi på något sätt upplever ett hot mot oss själva eller någon närstående. Den ger oss kraft att mobilisera resurser för att åstadkomma en förändring.
Men du har säkert lagt märke till att människor hanterar konflikter väldigt olika. Vissa exploderar direkt medan andra blir tysta och visar sin ilska med kroppsspråk. Inom psykologin kallar vi detta aktiv respektive passiv ilska.
Ilska blir en destruktiv kraft först när vi inte kan eller vill kontrollera den. I en relation kan ilskan övergå till ett passivt aggressivt beteende som manipulerar och trycker ner den andra partnern.
Vad kännetecknar ett passivt aggressivt beteende?
Vad är det som leder fram till att den ena parten väljer att manipulera och förminska den andra?
- Som regel bottnar det i en stark känsla av otrygghet. Det passivt aggressiva beteendet kan ge en känsla av att ha kontroll.
- En person som är passivt aggressiv person upplever sig ofta som offer och har därför en tendens att känna sig kränkt och skylla på andra när det uppstår problem. Den passiva ilskan fungerar som ett sätt att bestraffa om man upplever sig orättvist behandlad. Känslan kan få en passivt aggressiv person att se på sin parter som en motståndare som vill hen illa.
- Den passivt aggressiva personen är ofta konflikträdd och försöker efter bästa förmåga dölja sin ilska. Det är ett destruktivt mönster som ofta bara kommer fram i riktigt nära relationer.
Hur uttrycks den passivt aggressiva ilskan?
Ilskan har en tendens att framförallt visa sig genom tal och kroppsspråk. Istället för att vara direkt i sin kritik kan den uttrycka sig som både sårande och överraskande insinuationer.
Kritiken är ofta otydligt och ibland motsägande, vilket skapar förvirring. Den kan till exempel handla om ironi, att ignorera den andra eller att helt enkelt den passivt aggressiva personen uppträder kyligt och avståndstagande.
Vilka strategier står till buds?
Ett destruktivt beteende upplevs oftast som helt oacceptabelt. När du ser en vän eller bekant sakta brytas ned av sin partner med ett passivt aggressivt beteende är det naturliga rådet att ”bättre fly än illa fäkta” Det gäller inte minst om barn är inblandade.
Det är en begriplig reaktion och i vissa situationer kan det vara nödvändigt med en separation. Men min erfarenhet som parterapeut i Stockholm är att en relation som kännetecknas ett passivt aggressivt beteende kan utvecklas om viljan till förändring finns.
Vad kan man göra för att bryta beteendet?
I det följande kommer jag att närma mig två avgörande frågor som behöver besvaras för att komma vidare och åstadkomma förändring;
- Varför behöver en person med ett passivt aggressivt beteende ändra sitt sätt att relatera till sig själv och andra?
- Varför behöver den som är utsatt för det destruktiva beteendet ifrågasätta sina strategier och agera mer kraftfullt?
Jag kommer avsluta artikeln med att beskriva vad man konkret kan göra för att bryta sina negativa beteenden.
Den passiva aggressiva personligheten
För att komma vidare är det avgörande att förstå är hur det passivt aggressiva beteendet påverkar partnern och eventuella barn. Insikt om att relationen i stor utsträckning är baserad på beroende, manipulation och hot är grunden för förändring.
I värsta fall kan den andra partnern bli så kränkt att hen drabbas av djup mental och emotionell utmattning. Men det är viktigt att se att den passivt aggressiva parten också påverkas negativt av den destruktiva strategin.
På sikt förstärks negativa tankar och bitterhet. Det kan leda till självskadebeteende och missbruk för att dämpa ångesten.
Att vara utsatt för passiv aggressivitet
Det är viktigt att inte skuldbelägga den som utsätts för ett passivt aggressivt beteende. Men det kan finnas skäl för den som drabbas att fråga sig varför hen inte säger ifrån och bryter sitt eget destruktiva accepterande av att bli behandlad illa.
Enligt min erfarenhet beror det ofta på att den som är utsatt också lider av dålig självkänsla och lätt förnekar sina egna behov. Det kan liknas vid ett medberoende. Den som utsätts fokuserar ofta på sina egna tillkortakommanden i stället för att säga ifrån. Det förstärker den nedåtgående spiralen.
Lämna det svåra bakom sig
En relation kan präglas av ett passivt aggressivt beteende under en lång tid. Den övergripande och viktigaste förklaringen till det är dålig självkänsla hos både den som är passivt aggressiv och den som drabbas av denna ilska.
Det kan vara så att båda parter styrs av sina rädslor eller så kan vara en rädsla för att bli lämnad eller i värsta fall fysiskt våld.
Att överkomma ett passivt aggressivt beteende som trasar sönder en relation är en stor utmaning. Det är fullt möjligt, men det kräver att båda arbetar med sin självinsikt och har en stark vilja till förändring.
När bör man söka professionell hjälp?
Som jag nämnde i inledningen kan det vara allt för svårt att lösa denna typ av problem på egen hand. Det naturliga är då att tillsammans prova på parterapi, Om du vill så är du välkommen till min mottagning eller via ett videomöte.. Ett annat alternativ är att ni börjar med att gå var för sig i terapi och sedan eventuellt avsluta med att gå parterapi.
Viktigt att ha med sig är att det tar tid och är tålamodskrävande att åstadkomma varaktig förändring!
Vad händer under en session? Om ni vänder er till mig för parterapi så är det troligaste att vi börjar med att utforska hur ni samtalar med varandra. Till en början kommer det antagligen kännas lite obekvämt att tala om era tillkortakommanden.
Det brukar bli lättare när vi genomför praktiska övningar för att bli bättre på att uttrycka tankar, känslor och behov. Här är det viktigt att arbeta konstruktivt och inte skuldbelägga varandra.
En spännande utveckling när vi samtalar om känslor och behov utan att skuldbelägga är att det ofta väcker den andra partnerns goda vilja. Det blir viktigt att kommunicera tydligt och med empati. När tiden är mogen kan det också leda till att partner kan bekräfta den andras upplevelser utan försvarsmurar.
På sikt och med mycket övning kan båda parter fördjupa sin förmåga att visa empati och respekt och åstadkomma en sund kommunikation utan passiv aggression.
Nonviolent communication NVC
Det finns ett verktyg för att åstadkomma förändring som kallas nonviolent communcation (NVC). Det är en metod vars syfte är att lära oss att föra raka och vänliga samtal. Ni kan läsa om denna metod i min artikel om ”kommunikationsproblem och giraffspråket”
En viktig del av metoden är att träna på att ”spegla” vad den andra säger. Det innebär att man försöker återge med sina egna ord vad partnern har sagt för att verkligen visa att man har förstått. Att bekräfta och ”spegla” vad som har sagts är inte helt lätt, men om viljan finns är det fullt möjligt med övning och tålamod.
När båda parter känner sig sedda och förstådda kan ett ytterligare steg vara att prata om vad man önskar sig av sin partner. På så sätt kan ni med hjälp av NVC förstärka lusten och viljan att få relationen att fungera bättre. Till slut finns förutsättningar att förlåta och gå vidare i relationen.
När viljan saknas och när det förekommer fysiskt våld.
Som jag tidigare har nämnt så är en dålig självkänsla en vanlig orsak till ett passivt aggressivt beteende. Om man arbetar aktivt med att förstärka sin självkänsla finns det därför goda möjligheter för relationen att läka.
Men det är inte möjligt om viljan eller förmågan att arbete med sina tillkortakommanden saknas. Detsamma gäller om den dåliga självkänslan och bristen på empati leder till våld inom relationen.
Om det gått så långt kan det bli nödvändigt att överväga en separation för att ge båda parter tid att fundera på relationen. Båda parter i ett senare skede kan hitta motivationen så kan de försöka igen. Om så är fallet kan parterapi vara ett alternativ.
