Har din partner varit otrogen?

Rädda relationen eller ge upp?

Har din partner varit otrogen? Att bli sviken av någon som står en nära kan vara en djup och traumatisk upplevelse. För många är nog otrohet i en relation den värsta typen av svek, speciellt när barn är berörda.

Den här artikeln handlar om hur parterapi kan vara ett stöd för par som behöver hjälp att fatta beslut om huruvida de ska kämpa eller ge upp relationen.

Min erfarenhet säger mig att otrohet kan vara av två olika slag. Den första typen av otrohet är den som sker av en ”tillfällighet” (one night stand), t.ex. när ens partner är på krogen med vänner eller när partnern är berusad och otrogen på en företagsfest.

Den andra typen av otrohet, som kan vara mer komplicerad, är den som pågår under en längre tid. I sådana fall brukar lögnerna vara fler och problemen större.

Kan parterapi vara ett alternativ?

Otrohet är ett svårt ämne. En fråga som brukar uppstå när en otrohet uppdagas är om den måste leda till separation eller om den går att komma över att ens partner har varit otrogen.

Ibland är det tydligt att det finns en önskan om att försöka komma över otroheten. Men ibland är det lika uppenbart att syftet med att gå i parterapi är att de vill ha en skilsmässa eller separation under mer ordnade former.

Det vanligaste vid ett besök hos mig, på min mottagning eller via ett videomöte, är att paren upplever en förvirring där en eller båda parter inte riktigt vet vad de vill. De kan pendla mellan att vilja kämpa respektive ge upp relationen.

När det finns en vilja att fortsätta

Om ett par inte vill separera eller åtminstone vill utforska möjligheterna att rädda relationen kan parterapi vara till hjälp med följande:

• Bearbeta känslor kring otroheten
• Förstå varför otroheten inträffade
• Bygga upp tilliten igen
• Utveckla nya sätt att kommunicera och hantera konflikter

När man börjar gå i parterapi efter en otrohet brukar läget vara känsligt och akut. Därför brukar jag kommunicera att de bör försöka ha en förutsättningslös och öppen inställning till hur parterapin ska utvecklas. Samtidigt vill jag vara väldigt tydlig och rak för att inte på något sätt förminska allvaret i situationen.

Ett sätt att göra det på är att med spelkort även utforska utforska vad det som är bra i relationen och se vad som är värt att bygga vidare på.

Konsekvenser när partnern är otrogen

För den som har blivit bedragen brukar inte den sexuella otroheten vara det största sveket. Det som brukar upplevas som allra svårast är att inse att ens partner har varit otrogen och gått bakom ens rygg.

Det gäller inte minst om den som varit otrogen inte självmant tog initiativ till att berätta om otroheten. Att själv upptäcka eller att få höra från någon annan att ens partner är otrogen brukar upplevas som mycket smärtsamt och djupt förödmjukande.

Det som gör det extra komplicerat är att otrohet brukar medföra att tilliten i relationen gradvis försvinner. Allt i relationen börjar ifrågasättas. Den som är bedragen börjar till exempel se sin partner i ett helt annat ljus. Man ser en partner som är egoistisk och bara ser till sina egna behov.

Det behöver inte nödvändigtvis vara sant, men det upplevs som sant av den som har blivit bedragen. Att ändra på detta kan visa sig vara extremt svårt, speciellt om det också påverkar ens egen självkänsla.

Den som har tillstått sig vara otrogen tenderar ofta, men inte alltid, att pendla mellan att ta ansvar för sitt handlade till att gå i försvar och försöka finna ursäkter till sin otrohet.

Det beror vanligtvis på att hen upplever att det finns en spänning mellan viljan att vara ärlig och en rädsla att total uppriktighet kan leda till att relationen ytterligare försämras.

En av de vanligaste ursäkterna som brukar framföras av den som har bedragit sin partner är att det inte finns någon anledning att göra en alltför stor affär av otroheten. Hen kan till exempel säga till sin partner: ”Hen betydde inget känslo­mässigt. Det handlade bara om meningslöst sex. Det är dig jag älskar.”

En annan typ av förklaring är den som kan upplevas som mer anklagande och aggressiv till sin karaktär. Här kan scenariot vara att den som varit otrogen upplever, åtminstone delvis, att hen själv är ett ”offer” i otrohetsaffären. Det brukar hända när hen känner att hen inte har fått tillräckligt med bekräftelse och/eller sex av sin partner.

Det är inte min uppgift som parterapeut att döma. Mitt syfte är hitta svar som båda kan känna sig tillfreds med även om de är smärtsamma. Av det skälet brukar jag vara rak och säga som det är. Båda ovannämnda exempel möjligtvis är tänkbara förklaringar men fungerar väldigt dåligt som ursäkter.

Otrohet är, hur man än vrider på det, en handling som starkt underminerar en relation.

Den stora utmaningen för den som har varit otrogen är att sluta med sina bortförklaringar och istället vara sann både mot sig själv och sin partner. I en situation där man vill rädda relationen är det viktigt att ta ansvar för sina felsteg. Utan ansvar är det svårt att tro på att ett förändrat beteende är möjligt.

För den som blivit bedragen ligger den stora utmaningen i att förlåta. Enligt min mening ingår det i den mänskliga naturen att kunna förlåta, men det kan i regel inte ske utan villkor.

Det måste finnas ånger och en vilja till förbättring hos den som har varit otrogen. Allt detta kräver i sin tur en ökad medvetenhet från båda parter om vad som behöver förbättras.

Ärliga samtal och empati

Min analys, baserat på en mängd olika fall av otrohet, är att dessa olyckliga par brukar uppvisa vissa gemensamma drag. Den personen i relationen som har varit otrogen brukar enligt min uppfattning ofta uppvisa vissa brister vad gäller hens förmåga att visa empati gentemot sin partner.

Om det är fallet brukar jag ofta rekommendera att den partnern kompletterar parterapin med att komma själv. Det kan hjälpa klienten på att på ett djupare plan förstå sina negativa beteendemönster. Om du som man har varit otrogen så föreslår jag att du läser denna artikel om ”män och samtalsterapi”.

Ett exempel på hur man kan nå djupare insikter är att utforska olika ”anknytningsmönster” på mottagingen. Utan ett förändrat beteende är det svårt att etablera en kärleksfull relation där båda parters behov prioriteras och respekteras.

En annan vanlig brist i en relation som har drabbats av otrohet är att paret ofta har svårt att kommunicera med varandra. Det gäller inte minst deras förmåga att samtala om det som är svårt i relationen.

Istället för att undvika svåra samtal måste de utveckla en vilja och förmåga att uttrycka och lyssna på varandras tankar, känslor och behov. För det finns det en mängd tekniker, till exempel ”giraffspråket” som jag använder mig av i mina samtal med mina klienter.

Att gå på djupet

När klienter som går i parterapi hos mig har redogjort för hur de upplever situationen är det dags att gå mer på djupet. Det kan ibland också innebära ett ifrågasättande om det som har hänt. Det gäller inte minst om paret har olika uppfattningar om vad som kan ha orsakat otroheten.

När arbetet med att nå en djupare förståelse har påbörjats är det viktigt att paret inte avbryter varandra. Var och en bör få den tid som behövs för att bättre förstå sig själva och kanske också bli bättre på att uttrycka sina tankar, känslor och behov.

Den otrogna partnern

Av naturliga skäl brukar fokus, åtminstone i början av parterapin, ligga på den partner som har varit otrogen. När jag vänder mig till den som har varit otrogen brukar jag betona vikten av att vara ärlig när hen ska försöka förklara otroheten. Det är vanligtvis en ganska svår men nödvändig process.

Jag brukar vara tydlig med att det alltid finns en risk att bli avslöjad med fler lögner under parsession. Om det sker kommer det bara att motverka och försvåra syftet med parterapin.

Även om otrohet är en grovt missriktad handling betyder det inte att en otrogen person i grunden är en opålitlig partner. Däremot menar jag att otrohet vanligtvis tyder på brister i empatisk förmåga. Otrohet är i grunden en självisk handling.

Om man är motiverad att ta relationen på större allvar är den empatiska förmågan något som kan utvecklas med olika tekniker. Det förutsätter dock att personen kan uppvisa förnyad ärlighet och ånger gentemot sin partner.

Hen måste också kunna förlåta sig själv. Det betyder inte att hen ska glömma det som har hänt. Men med allt för mycket skuldkänslor kan det begränsa hens möjligheter att ta tag i sina problem. Om klienten lycka med dessa åtaganden kan det eventuellt hjälpa till att påskynda en läkning av de sår som finns hos paret.

Den bedragna partnern

Den som drabbats av en otrohet står inför minst två frågor: Kan jag förlåta och vill jag fortsätta? Faktum är att det går att förlåta men ändå inte vilja fortsätta.

Att förlåta kan vara svårt men väldigt centralt om man vill fortsätta att leva i en sund relation. Återigen vill jag påpeka att förlåtelse inte betyder att det som har hänt är glömt.

Förlåtelse innebär i praktiken att hen återigen kan se sin partners goda sidor och känna sig någorlunda trygg med att sveket inte kommer att återupprepas.

Att komma till en sådan punkt kan vara svårt. Det beror delvis på personens tidigare erfarenheter av tillit och svek. Om en klient vill förlåta men finner det svårt i parterapin brukar jag föreslå att hen kommer själv.

Jag skulle också uppmuntra en person som blivit bedragen att självkritiskt men utan skuld utforska sitt eget agerande i förspelet till denna destruktiva otrohet.

Det som jag framförallt skulle be hen att titta på är om hen har varit nöjd med sitt sätt att kommunicera med sin partner. Kanske kan hen bli ännu bättre på att visa respekt och uppskattning, i ord och handling, gentemot sin partner ?

Avslutande ord.

Min uppfattning som parterapeut är att det går att komma över en otrohet. Men det kräver mycket arbete, och det kommer att ta sin tid. Det finns inget utrymme för att underskatta problemet.

Att bygga upp ny tillit är en långsiktig process som bland annat kräver mer av ärlighet, respekt och empati från båda. Även om de lyckas med det kommer de tyvärr att få leva med erfarenheten av otroheten.

Förhoppningsvis kommer den inte upplevas som alltför smärtsam. Att förlåta är gudomligt, men att glömma är vansinnigt.

Det är inte säkert att båda är motiverade att göra detta arbete. Om man i parterapin inte lyckas överbrygga bristen på tillit står man sannolikt inför en separation eller skilsmässa. Vilket sannolikt inkluderar en svår sorgeprocess vilket kan kräva terapeutiskt stöd.

Med en sorgeprocess följer andra former av problem. Det kan vara allt från existentiella frågor som hur man går vidare på egen hand till mer praktiska frågor som vad man gör med eventuella barn och hur man hanterar de ekonomiska förändringar som en separation innebär.

Kanske klarar man av att göra det på egen hand, men ibland måste man göra det tillsammans med en jurist.

Om man är orolig för psykologiska problem vid eller efter en separation kan det vara en bra idé att gå till en parterapeut med sin oro.