Nyinsikt Nyinsikt

Medberoende och terapi

Är du i en relation som kännetecknas av någon form av missbruk eller sjukdom? Kämp­ar du med näbbar och klor för att rädda relationen samtidigt som du också försöker till­godose alla dina andra behov? Den här artikeln handlar om medberoende och bekräftelse­behov.

medberoende

Jag kommer att försöka för­klara varför medberoende kan uppstå i en relation, vilka problem det kan medföra och hur du gör dig fri från medberoende och överdrivet bekräftelsebehov.

När ett medberoende kan utvecklas

Det finns många orsaker till varför medberoende kan uppstå i en relation. I grunden handlar det om att man tar över någon annans ansvar samtidigt som man tappar bort sina egna behov.

Medberoende kan till exempel uppstå som en respons på ett dysfunktionellt beteende. Det kan handla om att någon närstående missbrukar alkohol och / eller narkotika. Men det finns många andra mindre kända former missbruk som kan förstöra en relation, till exempel internet-, mat-, sex- och spelmissbruk.

Medberoende behöver dock inte triggas av missbruk. Det lika väl uppstå vid psykisk sjukdom eller verbal eller fysisk misshandel.

Vilka konsekvenser medbero­ende kan leda till beror i hög grad på hur problemet hanteras. Även om det finns en vilja till förändring så kan det ta lång tid att frigöra sig från ett destruktivt beteende som medberoende.

Denna tid brukar vara fylld med sorg och tvivel. Alla par klarar inte detta utan väljer istället att skiljas. Andra par väljer att stanna kvar och kämpa, i vissa fall i åratal eller ett helt liv.

Varför blir man medberoende?

Det kan tyckas konstigt att man stannar kvar år efter år utan att det sker någon förbättring i själva förhållningssättet. Det kan delvis förklaras med att det är en grad­vis nedbrytande process, det som psykologin kallar normal­iserings­process.

När det väl blir uppenbart att man är medbero­ende är självkänslan i botten, och det blir svårt att bryta sitt destruktiva beteende.

En person som är medber­oende är i regel rädd och sårbar. Hen tenderar att hålla fast vid det som är bekant för att det ger någon form av trygghet och kan ha en känsla av att det är bättre att ha en dålig relation än ingen alls. På grund av en grundläggande rädsla vill man inte vara den som överger eller blir övergiven.

För att vara helt krass kan man säga att medberoende är en form av misshandel som man mer eller mindre frivilligt väljer att utsätta sig för. Det är kanske lite väl provokativt att uttrycka sig så, men jag ska försöka förklara varför jag gör det.

Bekräftelsebehov kan förstärka medberoendet

En person med dålig själv­känsla som har utvecklat medberoende riskerar att hamna i en negativ spiral. Medberoende uttrycks ofta som en stark önskan av vara till lags och hålla sin partner eller närstående på gott humör för att inte bli avvisad.

När de som är medberoende känner att de kan hjälpa och stötta och kontrollera situa­tionen kan de uppleva en tillfredsställelse i att vara behövda.

Tyvärr brukar de inte kunna upprätthålla denna kontroll över tid. När de inser det blir de oroliga. Det finns fler baksidor med att vara medberoende. Vid till exempel missbruk finns alltid en sorg närvarande eftersom man innerst inne vet att ens medberoende gör en delaktig i att problemet hålls levande.

Att vara medberoende brukar också innebära att man hela tiden sätter missbrukarens behov före sina egna behov. När man förlorar sig själv kommer självtvivlet. Man frågar sig själv: Vem är jag egentligen? Vad vill jag med mitt liv? I värsta fall kan en medberoende utveckla ett eget missbruk för att dämpa smärtan av att känna sig otillräcklig.

Medberoende skapas ofta under barndomen

Det är ganska vedertaget inom psykologin att medberoende ofta skapas redan under barn­domen. Det finns en uppen­bar risk att ett barn som växer upp i en dysfunktionell familj får ta ett ansvar som hen varken är redo för eller har förmåga att ta.

För att få sitt behov av trygghet och kärlek tillgodosett får barnet anpassa sig till pro­blemet. Om behovet av trygghet och kärlek inte tillgodoses finns det en risk att barnet dessutom utvecklar ett självförakt.

Det som i barndomen kanske var en överlevnadsstrategi kan sedan i vuxen ålder utvecklas till ett dysfunktionellt beteende. Det är faktiskt inte ovanligt att man som medberoende vuxen söker sig till personer som påminner om ens barndoms relationer då de känns ”trygga” och bekanta.

Ska man gå i terapi om man är medberoende?

En person som har problem med medberoende har goda skäl att söka hjälp hos en terapeut då det finns bra hjälp att få. Tyvärr säger min erfarenhet att det är relativt få medberoende som gör det även om de är medvetna om problemet. Det beror på att de över tid har utvecklat känslor av skuld och skam.

Istället för att avslöja sina väl dolda hemligheter vänder de sig till en läkare för att få medicin för depression och ångest. Om de söker sig till en terapeut så gör de det av andra skäl och hoppas att det kan leda till att frågan om medberoende kommer upp.

Om du går till en terapeut för ett problem som medberoende kommer du sannolikt att få börja med att berätta din livshistoria för att se om den kan förklara ditt problem. Sedan kommer du att få utforska mer i detalj hur ditt destruktiva beteende kommer till uttryck.

Det kan vara en smärtsam process. Därför är det viktigt att den även kombineras med ett utforskande av dina mer positiva kvaliteter.

Med större medvetenhet om vilka strategier du använder för att hantera olika problem kan du lättare särskilja vad som är dina problem och vad som är någon annans problem. Det ger dig bättre förutsättningar för att ta ansvar för dig själv.

Terapin kommer även att hjälpa dig att utveckla ditt inre mod. Det i sin tur gör att du istället för att söka kortsiktiga lösningar kan hitta ett mer långsiktigt förhållningssätt som kan ge dig trygghet och kärlek.

Med det inre modet kommer också förmåga att kommunicera mer ärligt och direkt. Det kommer att bli lättare för dig att uttrycka dina behov, och du kommer inte heller att vara rädd för att be din omgivning om hjälp.

Är du självdestruktiv i ditt medberoende?

bekräftelsebehov

Hur vet du om du är medber­oende? Du kan börja med att ställa dig själv dessa frågor: Tenderar du att vara över­seende med din partners missbruk? Brukar du skydda och försvara din partner när andra reagerar på hens miss­bruk? Bortser du från dina egna behov? Har du en negativ självbild och bristande själv­känsla?

Om du har har svarat ja på dessa frågor finns det en uppenbar risk att du har utvecklat medberoende och att du bör överväga att gå i terapi.

När jag som terapeut i Stockholm blir tillfrågad om medberoende-problem brukar en fråga ofta vara om man ska gå själv i terapi eller till­sammans ens närstående. För mig är det uppenbart att båda har goda skäl att gå i terapi eftersom båda två uppvisar ett destruktivt bete­ende, om än av olika slag.

Om jag upplever att både den medberoende och den bero­ende har en viss förståelse för sina problem och om båda vill ta ansvar för sina respektive problem brukar jag föreslå att de kommer tillsammans ett par gånger för att sedan överväga om de istället ska gå i individuell terapi.
.
Du kan läsa lite mer om medberoende under frågor och svar: ”Är jag medberoende?