Nyinsikt Nyinsikt

Övningar mellan parterapi-sessionerna

I en relation är det lätt hänt att man tappar bort sig själv och varandra. De flesta par som kommer till mig för att få hjälp har haft problem med sin relation under en längre tid. De känner att de har kommit till vägs ände. Det är par i alla åldrar som söker parterapi. Skälen till varför de söker parterapi varierar men man kan se vissa mönster beroende på hur gamla de är och och hur länge man har varit ett par.

Yngre par som söker hjälp brukar ofta ha svårigheter med bestämma hur de ska gå vidare. De kanske inte kan bestämma sig för om de ska flytta ihop eller så kan det finnas en osäkerhet om huruvida de är mogna att bli föräldrar. De i medelåldern  som går i parterapi upplever ofta att attraktionen har försvunnit p.g.a. av alla ”måsten” i livet. Tiden räcker helt enkelt inte till. De har svårt att att förena kärlekslivet med karriär och barnuppfostran.

Äldre par som kommer på besök uppger ofta att de under en längre tid har tagit varandra för givet.  De visar inte varandra uppskattning vilket får dem att tvivla på relationen. Jag är medveten om att ovanstående är en grov generalisering men det verkar som om var tid i en relation, har sina egna speciella problem.

Det som däremot förenar paren, oavsett ålder,  är att de ofta upplever att de inte kan kommunicera med varandra om sina problem. De klarar inte av att tala om det som är svårt. De känner sig inte sedda och i värsta fall inte heller respekterade. När man är som mest sårbar försöker man skydda sig själv vilket gör att det är svårt att ta in någons annans behov. Det blir en ond cirkel.

Istället för att lyssna så tenderar man att gå i försvar och anklaga. Det är inte ovanligt att den ena är aktivt aggressiv (utåtagerande) medan den andra är passivt aggressiv (inåtvänd). Det är två olika sätt att uttrycka sitt missnöje på men båda ”strategierna” är lika dåliga då de saboterar parets möjligheter att komma varandra närmare.

Vad som tas upp i parterapi

Vad jag brukar lyfta i parterapin är att vi (paren) tenderar att glömma att livet är i en ständig förändring.  Vi kan som par inte sluta upp att ”dansa i takt” bara för att vi en gång tiden blev ett par. Vi måste ständigt lära oss att anpassa och förhålla till yttre förändringar som t.ex försämrad ekonomi och till att barn kommer in bilden.  Vi måste också kunna hantera att partnern förändras, att hon eller han plötsligt inte vill flytta eller att man drabbas av minskad sexlust.

Om vi inte är observanta och samtalar så är risken stor att man börjar ”trampa varandra på tårna i dansen”. En annan sak jag brukar lyfta i  början av parterapin är att när problem hopar sig så tenderar vi att glömma bort det som är och har varit positivt med relationen. Det är sällan allt är svart eller vitt.

När var och en i parterapi får tala om det som är bra och svårt i sin relation infinner sig ofta en känsla lättnad. De upplever att de för första gången på mycket länge får möjligheter att uttrycka sig till sin partner utan att bli avbruten. I bästa fall känner de  sig förstådda och sedda. Det sätter i gång en process som gör det lättare för dem att tampas med svårigheterna i vardagen.

Vissa klienter upplever dock att de inte klarar av att vara lika positiva mellan terapisessionerna. Det beror sannolikt att tilliten till varandra inte är tillräckligt stark. För dessa brukar jag rekommendera hemövningar som komplement till parterapin. Uppgifter som gör att de kan utforska det som är svårt men kanske framförallt det som tillhör eventuella glädjeämnen i relationen.

Exempel på parterapiövningar

Ett exempel på en positiv och konstruktiv övning kan vara att paret, mellan en session,  får tid att reflektera över deras första tid tillsammans.  På var sitt håll skriver de ned om när, var och hur de träffades. Hur kändes det första mötet? Vad var det man gillade hos den andra?  Vad var det som gjorde att man bestämde sig för att bli ett par?  Vilka var höjdpunkterna under det första året/åren ? Om det uppstod några svårigheter under den första tiden, hur löste man dessa?  Kompromissade man ? Var det någon som ändrade sin ståndpunkt eller sopande man eventuella problem under mattan?

Övningen kan avslutas med att var och en sammanfattar sin tid tillsammans genom att rita en graf (kurva)  som beskriver relationens höjdpunkter och svackor. De viktigaste markeras med ett stödord.  Det är bra om ordentligt med tid avsätts för denna övning så att man hinner återskapa gamla minnen av tankar och känslor. Jag brukar be dem att avsätta åtminstone en timma för denna övning.  När de är klara, avsätter de tid för dela sina reflektioner med varandra. Det är viktigt att det görs när båda tycker att det råder någorlunda lugn och ro i relationen.

En annan övning som var och en kan göra är att varje dag reflektera över vad det är som man uppskattar hos sin partner.  Vid behov kan jag efter en session dela ut en ”enkät”  med olika former av positiva kvaliteter av karaktären; ”Min partner har egenskaper som jag uppskattar” och ”Vi har trevligt tillsammans”.  Uppgiften blir att varje dag påminna sig själv om sin partners positiva kvaliteter.

Det är bra om man är så konkret och detaljrik som möjligt med sina tankar och känslor.  Även om relationen är spänd så brukar det finnas vissa glädjeämnen som är värda att plocka fram. Det är också bra om man tar upp händelser som har skett i närtid. Om det är allt för svårt så kan man reflektera över när man senast upplevde att dessa kvaliteter återfanns i relationen.

Genom att avsätta tid för systematiska reflektionsövningar kan paren hålla igång en positiv process mellan parterapi-sessionerna. Paren får vid nästa möte berätta om hur de upplevde att göra övningarna och vilka effekter de eventuellt fick på en själv och sin partner. Det kan synes vara enkla övningar men forskning visar att ett positivt tänkande kan påverka våra känslor.

PsykosyntesForum / Life Leadership

PsykosyntesForum / Life LeadershipPsykosyntesmetoder för personligt växande. Web-shop med olika psykosyntesprodukter.