Nyinsikt Nyinsikt

Acceptera synkronicitet i psykosyntesterapi (del 9)

Till del 1

Nionde och näst sista delen av artikeln om terapi och synkronicitet. En hel del kritik har riktats mot Jung och hans efterföljare för deras idéer om synkronicitet. Det är kritik om att vara otydlig, ovetenskaplig och att den uppmuntrar till självbedrägeri.

Jung blev utifrån en vetenskapssyn kritiserad för att vara allt för svepande och diffus i sin definition av synkronicitet.  En vanlig invändning är att den blev vag p.g.a. att C.G.Jung försökte inkludera allt för mycket i sin modell. Den transpersonella psykologen Charles Tart menade t.ex. att flera av Jungs många exempel på synkronicitet i själva verket var s.k. kausala samband (Tart, 1981)

Den största faran, enligt vissa kritiker, är den uppenbara risken för självbedrägeri (Mansfield 1996). De flesta individer har nog upplevt något som skulle kunna kallas ett ”meningsfullt sammanträffande”. Däremot kan vårt sätt att förhålla oss till fenomenet variera. Vissa av oss väljer att se vad vi vill se medan andra väljer att inte se vad de inte vill se. Av erfarenhet vet vi att det är svårt att vara en objektiv observatör. Speciellt när det gäller en själv. Det är lätt att uppfatta och minnas saker som bekräftar våra åsikter, medan vi bortförklarar eller överhuvudtaget inte märker fakta som tyder på motsatsen. Vi minns exceptionella händelser.  Vi minns gången då vi tänkte på någon och denne oväntat ringde men vi glömmer alla de gånger vi tänkt på andra bekanta, som inte hörde av sig.

Om vi hela tiden försöker projicera något meningsfullt i alla händelser får vi en olämplig världsbild vilket till slut kan skapa problem i form av en tendens till lathet. Om vi inte kan förklara en ”meningsfull händelse” på ett rationellt sätt så kallar vi det synkronicitet, ett fenomen som det inte går att förklara. Genom att använda en alltför diffus definition av synchronicity ökar risken av att vara intellektuellt lat och att inte ta ansvar. Den typen av kritik har riktats mot den delen av New Age-rörlelsen som sysslar med astrologi, taro och I Ching (Mansfield 1996).

Det går naturligtvis att vända på resonemanget och hävda att kritikerna inte vill se verkligheten som den är. Dessa individer har en förmåga att bortförklara denna typ av händelser med att det är slumpen som spelar oss ett spratt. Ur ett mer psykologiskt betraktelsesätt skulle detta motstånd kunna härledas av rädslor.  Det finns fördelar att inte utmana vårt vetenskapliga förhållningssätt. Det kausala tänkandet invaggar oss nämligen i en behaglig illusion av total kontroll över både världen och ödet. Det smickrar vårt jag. Det gör det lätt för oss. Det får oss att känna trygghet. Synkroniciteten utmanar vårt behov av kontroll och trygghet.  Vi är rädda att falla tillbaka till en magisk värld. Vi är också rädda för att uppfattas som personlighetsstörda.

Synkronicitetens plats i psykosyntesen

Vilka slutsatser kan vi dra om fenomenet synkronicitet? Har den en plats i psykosyntesen? En viktig konstaterande är att psykosyntesen är en del av den transpersonella psykologin. Den transpersonella psykosyntesen arbetar med att uppmuntra de människor som så önskar att nå en allt större självinsikt, vilket även kan inkludera transcendentala tillstånd. Den fråga som bör ställas blir därför; Underlättar en eller flera upplevelse av synkronicitet ett tillstånd av allt  högre medvetandenivåer eller kan dessa typer av upplevelser tvärtom fungera som hämmande för individens utveckling ?  Min personliga åsikt är att den mycket väl kan stödja en utveckling mot allt högre medvetande även om det finns risker i form prepersonella upplevelser. Om de uttrycks i form av t.ex. vidskepelse kan det leda till att individen frånsäger sig sitt ansvar för sitt liv vilket naturligtvis inte är önskvärt. Trots det anser jag att psykosyntes kan integrera en del av New Age-litteraturen syn på vår förmåga att skapa förutsättningar för att uppleva synkronicitet i våra liv.

En diskussion om huruvida Assagiolis psykosyntesmodell över människan psyke överrensstämmer med Jungs, vilket skulle underlätta ett accepterande av synkronicitet som fenomen, riskerar att bli allt för akademisk. Trots vissa olikheter i hur Jung och Assagioli ser på medvetandet är det min uppfattning är att Assagiolis modell mer en väl kan integrera ett fenomen som synkronicitet. Som tidigare redogjorts visar psykosyntesen bl.a på att det finns det en utbyte mellan det personliga och det kollektiva vilket framgår i det s.k. ägg-diagrammet.

Fortsättning Del 10

PsykosyntesForum / Life Leadership

PsykosyntesForum / Life LeadershipPsykosyntesmetoder för personligt växande. Web-shop med olika psykosyntesprodukter.