Nyinsikt Nyinsikt

Samtalsterapi: Meningsfulla sammanträffanden – Översikt

När jag gick igenom en låda med gamla anteckningar upptäckte jag min examensuppsats i psykosyntes från 2002. Den heter ”Fånga ögonblicket i en meningsfull händelse” och handlar om begreppet synkronicitet. Trots att den skrevs när jag inte hade så mycket erfarenhet av psykosyntes så tycker jag ändå att den är värd att publiceras på min blogg eftersom ämnet ibland dyker upp i mitt arbete med  samtalsterapi .  Uppsatsen är i 10 delar. För att komma vidare till nästa del behöver du bara klicka på länken längst ned i respektive del.

Sammanfattning

Syftet med denna uppsats är att undersöka de transpersonella upplevelser som C.G Jung kallade synkronicitet och reflektera över om de har en plats i psykosyntesen. Under sin livstid definierade han fenomenet på ett antal sätt. En av hans enklare beskrivningar är: ”Ett sammanträffande av ett inre subjektivt tillstånd som sammanfaller med ett yttre skeende som står i direkt beröring med det inre tillståndet. Ett meningsfullt sammanträffande som inte kan förklaras utifrån ett kausalt betraktelsesätt”

Jung menade att fenomenet ofta uppstår i en krissituation och att upplevelsen ofta kännetecknas av en stark känslomässig reaktion. En upplevelse som inte kan förstås med intellektet.  Denna typ av upplevelse hjälper emellertid människan att nå mot vad han kallade individuation, eller vad vi inom psykosyntesen skulle kalla att genomgå en transpersonell utveckling. Människan blir medveten om att den lever i ett större sammanhang som inte enbart styrs av den traditionella och vetenskapliga synen om sambandet mellan orsak och verkan. Upplevelsen ger oss ett nytt och större perspektiv på hur vi lever våra liv.

Jung sökte bekräftelse för sina teorier i den då nya kvantfysiken i österländsk mystik. Han hade också egna personliga erfarenheter av fenomenet. Inte minst i sin roll som terapeut, observerade Jung märkliga sammanträffanden av besläktade inre (psykiska) och yttre händelser, vilka inte tycktes ha ett orsakssamband. Dessa händelser har sin rot i det som Jung kallade ”det kollektivt omedvetna”. De s.k. ”Arketyperna”, dvs. tendenser i det kollektivt omedvetna, är förmedlare av psykisk energi mellan människans inre och yttre fysiska miljön skapar förutsättningar för att dessa händelser kan ske.

Hans idéer har utforskats vidare av psykologer, kvantfysiker och författare och terapeuter som har sin bakgrund inom den s.k. New Age-rörelsen. Synkronicitet som fenomen har i viss utsträckning uppmärksammats i den transpersonella psykologin. Däremot har fenomenet bara i förbigående nämnts i den psykosyntetiska litteraturen trots att det finns påtagliga likheter i Jungs och psykosyntesens modeller av människans psyke. Både Jung och Assigioli har med det ”kollektiva omedvetna” i sina modeller. Assagioli hade emellertid invändningar mot Jungs allt för oprecisa bild över människan medvetande. I praktiken föreligger dock ingen större skillnad i dess funktion. De ansåg bägge att det t.ex. pågick ett utbyte mellan det personliga och det kollektiva medvetandet.

Som med alla transpersonella upplevelser är synkroniciteten kontroversiell. Bl.a. har det riktats kritik för att den kan uppmuntra människan att ta avstånd från sin fria vilja. Uppsatsens slutsats är dock att de synkronistiska händelserna kan betraktas som en transpersonell upplevelse och bör därför ha en plats i psykosyntesen och i terapin. Dessa händelser kan t.ex. användas för att sätta klientens upplevelser i ett större sammanhang men också för att grunda sina transpersonella upplevelser. Uppsatsen avslutas med att visa på hur synkronistiska erfarenheter praktiskt kan integreras i en terapisituation. (Stockholm 2002)

Fortsättning del 2

PsykosyntesForum / Life Leadership

PsykosyntesForum / Life LeadershipPsykosyntesmetoder för personligt växande. Web-shop med olika psykosyntesprodukter.