Nyinsikt Nyinsikt

Synkronicering i psykosyntesterapi (10.sista delen)

Till del 1

Som tidigare nämnts har fenomenet synkronicet, så vitt jag vet, inte dokumenterats inom psykosyntetiska litteraturen. Därmed inte sagt att fenomenet inte kan användas i vårt arbete som samtalsterapeuter. Kanske går det inte ens att undvika. Huruvida fenomenet synkronicitet existerar eller om det alltid uppfyller Jungs egen definition är i mitt tycke av underordnad betydelse. Som terapeut behöver vi inte ens tro på fenomenet. Det viktiga är som alltid klientens upplevelse.

Om hon eller han upplever en synkronistisk händelse som meningsfull är det en utgångspunkt som är värd att utforska i en terapisession.Som nämnts tidigare är synkronistiska händelser något som uppstår spontant. De går således inte att tvinga fram i ett terapeut-klient-samtal. Det faktum att fenomenet inte är ovanligt gör det troligt att en klient med denna typ av erfarenhet, förr eller senare, väljer att tala om dem i terapin.

Det är naturligtvis klientens vilja som avgör när och hur det ska ske men det är terapeutens uppgift att skapa förutsättningar och utnyttja denna händelse för att hjälpa klienten i sitt personliga och transpersonella växande.

Uppenbarligen finns det risker med rationaliseringar och missbruk. Den största faran ligger i att vi tolkar synkronistiska upplevelser som ett tecken som talar om för oss vad som ska göras och som därmed befriar oss från allt ansvar. Som allt terapiarbete är det viktigt att terapeuten hittar en balans mellan engagemang och obundenhet i relation till klienten. Det gäller även i ett samtal om synkronicitet. Synkronistiska händelser kan känslomässigt vara mycket starka. Det finns, som tidigare nämnts, en risk för överföring och motöverföring. ”.

I boken ”Utvecklandet av Jaget” skriver psykosyntesterapeuten M. Brown att det tycks vara så att terapeutens egna problem ofta blir aktualiserade genom att klienten har liknande problem. ”Det kan bero på att vi är känsligare för frågor som är aktuella eller det kan vara samma sorts frågor som dyker upp i samhället på samma gång. Fenomenet som  Jung kallade synkronicitet kan också vara aktuellt här” (Brown 1998).

För att handskas med denna typ av situation är det lämplig att utgå ifrån den s.k. syntes-triangeln, d.v.s. att försöka åstadkomma en syntes mellan engagemang och obundenhet. Om vi som terapeuter blir känslomässigt bundna till vad klienten berättar kan vi hämma klientens utveckling.  Om vi däremot lyckas åstadkomma en syntes av bägge kan vi vara mer närvarande i vad som händer i relationen terapeut och klient.

Hur vi väljer att arbeta med synkronistiska händelser beror i stor utsträckning på hur klienten förhåller sig till dessa. Browns modell om behovet av både personlig och transpersonell växt är behjälplig. I vissa fall kan det innebära att stödja klienten att våga se på dessa ”irrationella” händelser.

Det gör vi bl.a. genom att bejaka klientens upplevelse och samtidigt förmedla till klienten att det är hon eller han som själv väljer att tolka denna information. Det behövs m.a.o. både vilja och tillit när vi betraktar dessa synkronistiska händelser.

I andra fall, som när klienter tenderar se läsa in synkronicitet i mer eller mindre alla händelser, kan behovet istället vara att mer stödja klienten i att grunda sina upplevelser. Att arbeta med ett transpersonellt fenomen som synkronicitet förutsätter att klienten är någorlunda psykologiskt integrerad.

Nu när detta är sagt avslutar jag med några exempel på hur synkronistiska händelser skulle kunna användas. De är mer i form av personliga reflektioner. Det ska inte tas allt för bokstavligt i den meningen att det alltid måste beaktas. Psykosyntesen är ju mer än bara ”meningsfulla händelser”. Som alltid är det också klientens behov som kommer i första hand.

När en klient kommer för terapi

När jag för länge sedan tilldelades mina första klienter, via min utbildning,  fördes en diskussion om våra mer eller mindre medvetna preferenser vad gäller val av klienter. P.g.a. av vår egen historia tenderar vissa av oss att försöka undvika vissa klienter medan vi varmt välkomnar andra.

Detta har uppmärksammats av vissa psykosynteslärare på Humanova som vid tilldelning av klienter brukar göra följande påpekande ” Ni får de klienter som ni behöver.” Detta påstående kan tolkas på flera sätt. Ett sätt är att se det som ett synkronistisk fenomen. Det är inte en slump att en viss klient söker en viss terapeut.

Det är värt att reflektera över det, nu när vi blir kontaktade av klienter. Går det att utifrån ett första telefonsamtal se att det finns en mening med att klienten kom just till mig ? Vad är det som jag ska lära mig i mötet med just denna klient? Ett sådant förhållningssätt kan stärka upplevelsen av att se klientens tillväxtpotential. Om jag ser mig själv som en viktig men obunden följeslagare på klientens mytiska resa efter förståelse och läkning förstärks förutsättningarna för ett ännu starkare engagemang mellan klient och terapeut.

Att utveckla sin livshistoria

Jag brukar uppmana mina klienter att berätta sin livshistoria. Den har oftast blivit kronologisk och med en betoning på viktiga fysiska händelser. Denna berättelse skulle kunna göras mer medvetet och mer levande om klienten också uppmuntras att inkludera de meningsfulla händelser som är svåra att förklara på ett rationellt sätt. Efter att ha genomfört ett antal sessioner kan det finnas skäl att återkomma till klientens livshistoria och försöka fördjupa den.  Det kan t.ex. ske genom att uppmana klienten att

-Berätta sin historia utan att värdera sina  upplevelser

-Identifiera ett par märkliga sammanträffande

-Därefter se om det finns mening och orsak till varför händelser uppstod

 Att arbeta med en synkronistisk händelse

När en klient har upplevt en synkronistisk händelse finns det sannolikt en stark energi att arbeta med. Om vi t.ex. utgår från mitt eget exempel om huset på Ornö så kännetecknades den av tillit och en vilja att vara öppen. En sådan händelse bör underlätta ett transpersonellt arbete. Denna upplevelse kan t.ex. förstärkas med en övning som ”brevet till dig själv” eller som en guidad meditation som t.ex. ”Den vise gestalten”. Frågor som kan ställas är: Vad är det som vill manifesteras och komma fram? Vad behöver jag utveckla?

Även om en dessa ”meningsfulla händelser” uppfattas som en transpersonell upplevelse är det naturligtvis också möjligt att genomgå en fullständig psykosyntesprocess. Klienten kan gå ned i det undermedvetna och ställa frågor som: Vad saknar du?  Vad hindrar dig? Därefter kan klienten avsluta och grunda sig i sitt medvetna jag. .

När förnuftet står i vägen.

Anledningen till att vi inom psykosyntesen ”arbetar” med våra känslor är att de gör oss medvetna om våra behov. Ibland försöker vi med vårt förnuft att rationalisera bort deras betydelse. Genom att regelbundet genomföra visualiseringsmeditationer kan vi komma i kontakt med våra känslor och därmed skapa förutsättningar och förstärka synkronistiska upplevelser.

Det kan ske genom en ”traditionell” psykosyntesmeditation vars syfte är att kontakta ens intuition. Som alltid bör det första steget vara att hitta en ”mental plats” där vi kan bli medvetna om vår kropp, tankar och känslor. Därefter kan vi försöka att vänta ut vår intuition genom att som Assagioli säger ”stilla sinnet från de övriga sinnesintryck”. Därifrån kan klienten ställa en fråga till ens högre ”Jag”. De svar som kan komma kan upplevas som synkronistiska och meningsfulla. En känsla kan uppstå att det finns en anledning att de händer just nu.

För de som har svårt för meditation och ritövningar kan associering till bilder vara ett alternativ. Ett exempel är de s.k. OH- korten som syftar till att ”slumpvis” kombinera ett kort med ett ord med ett annat kort med en bild. Principen och effekten är densamma som i I Ching och Tarot. Bilderna fungerar som arketyper.

Till en början vistas de i vårt omedvetna, men undan för undan kan vi bli mer medvetna om dem och få tillgång till deras kraft. De kan på det sättet förvandlas till inre guider. Om det sker kan terapeuten fråga klienten om bilden väcker något som påminner om den yttre verkligheten. Säger korten något om klientens känslor och behov?  Ger korten en fingervisning om var klienten kan hitta sina svar?

När insikter i terapin blir en del av vardagen

Oavsett vad klienten tycker om det så tar hon med sig sina insikter från i terapi-rummet ut i vardagen. Det kan finnas skäl att hjälpa klienten att förstärka dessa insikter genom att presentera övningar som kan göras utanför terapi-rummet.

Exempelvis kan terapeuten avsluta en session med en kort meditation vars syfte är att klienten ska registrera tre olika förnimmelser hjälp av sinnesorganen, öga, öra och känsel. Därefter får klienten sätta ett namn på dessa för att därefter låta dem sjunka in i ens medvetande.

När det är gjort uppmanas klienten att till nästa gång se hur ofta dessa tre ord dyker upp i ens medvetande och se om de på något sätt kan kopplas ihop med några meningsfulla händelser. En sådan övning kan hjälpa klienten att uppleva magin i tillvaron som ger oss ett större sammanhang.

Ett annat sätt att integrera synkronistiska händelser i sitt liv är genom att skriva om sina erfarenheter. En person som har utvecklat en speciell skrivteknik i kombination med bl.a. meditation är Jung-eleven Ira Progoff.

Till skillnad från t.ex. ett vanlig dagboksskrivande finns det ett uttalat syfte att utveckla sin medvetenhet och att komma i kontakt med bl.a. sin vilja. Ett sätt är t.ex. genom att träna sig i att försöka minnas tillfällen som har varit betydelsefulla och som har påverkat ens liv på ett tydligt sätt och identifiera vilka tankar och känslor som var involverade och i vilken mån intuition hade en betydelse (Progoff  1973).

 Att se mer av verkligheten

För en person som har upplevt ett s.k. ”meningsfullt sammanträffande” kan det innebära en ny syn på livet. Händelsen kan vara lika starkt som födelse och eller död. Det är av det skälet som jag anser att den bör uppmärksammas i psykosyntesarbetet. Förtjänsten är tvåfaldig. Den kan hjälpa oss bli mer psykologiskt integrerade men det kan också öppna upp för transperson-lig utveckling.

En sådan händelse gör oss att mer medvetna om vad som pågår inom och utanför oss själva. Ofta är dessa upplevelser förknippade med en mystisk kvalité som antyder att det finns ett mer eller mindre dolt budskap i händelsen. Oavsätt om vi tror att det beror på tillfällighet eller en inre visdom så har den ett värde i det att en inre dialog kan etableras. Vi kan utforska dess mening och se om det är värt att följa upp eller inte.

Att arbeta i terapi handlar i stor utsträckning om att terapeuten och klienten utvecklar sin intuitiva förmåga. En synkronistisk upplevelse uppmuntrar användande av vår intuition eftersom vi inte kan förklara händelsen med vårt förnuft. Den hjälper människan att öppna upp sig för det okända.  Den ger oss energi att bearbeta olösta existentiella frågeställningar.

På samma sätt som vi inte ska underskatta vår förmåga att uppleva och tolka dessa händelser så finns inget skäl att överdriva dess betydelse. R.Assagioli skulle säkerligen kalla fenomenet en upplevelse som kommer från det högre medvetandet men inte nödvändigtvis från ett integrerat högre Jag. Så även om sanningen med stor ”S” inte nödvändigtvis finns att hämta i en synkronistisk upplevelse så är händelsen i sig inget som glöms bort i första taget.

Fortsättning del 3


PsykosyntesForum / Life Leadership

PsykosyntesForum / Life LeadershipPsykosyntesmetoder för personligt växande. Web-shop med olika psykosyntesprodukter.