Nyinsikt Nyinsikt

Terapeuter som har utforskat ”synkronicitet” (del3)

Till del 1

Det här är tredje delen av en text som handlar om synkronicitet, meningsfulla sammanträffanden, ett begrepp som myntades av psykologen och terapeuten Carl Jung. Denna del kan kan minst sagt sägas ligga i utkanten av vad som kan sägas vara vetenskapligt beprövande teorier och metoder. Med det i minnet så tycker jag ändå att tankegångarna kan locka till kreativa processer i ett terapiarbete.

Jung hade en sådan påverkan på samtiden att det idag finns åtskilliga som är utbildade eller inspirerade av Jungs idéer. En av Jungs mer kända medarbetare var Maria von Franz. Hon vidareutvecklade bl.a.  Jungs idéer om sambandet mellan synkronicitet och spådomar. Hon menade att all spådomskonst i princip vilar på synkronistiska principer. När ett orakel t.ex. försöker tyda ett kaotiskt mönster i t.ex. ett par Taro-kort eller teblad i en kopp så öppnar hon upp sig för det omedvetna.  I en sådan ”spänd” situation är det möjligt att en arketyp kan aktiveras som möjliggör ett meningsfullt svar. Svaren är alltid symboliska och är därför föremål för tolkning precis som drömmar. Vad oraklet gör är att ge besked om vilka psykologiska sannolikheter som är aktuella p.g.a. av den arketypiska konstellationen i medvetandet (Franz 1998).

En annan Jungian är psykoterapeuten R.H.Hopcke som har skrivit om ämnet i boken Synkronicitet: slump eller mening. På likartat sätt som han låter sina klienter berätta om drömmar låter han dem också utforska sina synkronistiska upplevelser. Genom att diskutera dessa kan klienten förstå dess mening och innebörd. Han menar att dessa händelser syftar till att spegla, bekräfta eller ändra på vårt inre. ”De synkronistiska händelserna låter oss förstå att våra liv är en berättelse, att de har struktur, en handling som vi inte alltid helt kan uppfatta men som i vissa nyckelsituationer står desto klarare.”  (Hopske 1998).

Även vissa kvantfysiker fortsätter att visa intresse för synkroniciteten som de menar ifrågasätter hela den rådande världsbilden, inklusive vår syn på tid och rum som de menar kan trancenderas. Fysiker David Peat, menar t.ex. att den nya fysiken har visat att det som vi kallar naturlagar och verklighet i själva verket är något relativt. För att kunna förstå verkligheten måste den kausala (orsak och verkan) sambanden kompletteras med ett icke-kausal princip som synkroniciteten manifesterar. Genom synkroniciteten introduceras inte bara principen om orsak och verkan i modellen utan också mening och värde. Det är först när vi fullt ut ser detta förhållande som vi kan utnyttja vår fulla potential. Synkronicitet ger oss en försmak på vad en fullständig transformation kan innebära. Synkroniciteten utmanar oss helt enkelt att bygga en bro mellan subjekt och objekt. När vi upplever synkrona händelser är vi i kontakt med det högre Jaget (Peat 1987).

Under 1990-talet har det växt fram en rörelse som kan sägas vara en del av s.k. New Age-rörelsen och som i stor utsträckning har inspirerats av Jungs tankar om synkronicitet. Till skillnad från ”Jungianerna” har de en mer löst hållen relation till Jungs definition av synkronicitet. Jämfört med Jung har denna grupp ett mer uttalat andligt perspektiv. De menar att synkronicitet kan vara synonymt med gudomliga mirakel och del av en högre världsordning. Synkronicitet är här inget ovanligt utan en ständigt pågående aspekt av verkligheten. (Redfield 2003)

De har också en mer proaktiv syn på fenomenet. Förutom att synkronicitet spontant kan uppstå ur kriser och andra traumatiska händelser är de av åsikten att synkronistiska händelser kan uppmuntras att uppstå och kultiveras för att bli starkare. Genom att medvetet leta efter synkronistiska upplevelser kan en grund skapas för att bli en lyckligare människa och t.o.m. nå andlig insikt. Även om det mesta av litteraturen betonar ett positivt tänkande så görs man också uppmärksam på att det finns en baksida om vi motarbetar oss själva. Vi kan t.ex. bli sjuka om vi inte lyssnar ordentligt till de budskap som synkronistiska fenomen bär med sig. (Ashok  2000)

Deras bidrag i ämnet har inte varit att försöka utveckla Jungs teorier. Istället har deras målsättning främst varit att inspirera den andligt sökande att uppmärksamma meningsfulla händelser och att tolka dem på rätt sätt. En av de mest inflytelserika och föregångare av denna rörelse är författaren James Redfield. 1994 skrev han boken ”Den nionde insikten”, en fiktiv berättelse om en person som sökte sanningen i form av nio insikter. Den första insikten säger att det finns en mening bakom alla tillfälliga sammanträffanden. Antalet sammanträffanden och antalet människor som lägger märke till dem kommer att öka dramatiskt under andra hälften av 1900-talet, tills vad han kallar en kritisk ”kritisk massa” uppnåtts. Därefter kommer de andra insikterna att uppenbara sig. Om vi befinner oss i det han kallar energifält har vi också ökat våra förutsättningar att leva ett liv som kännetecknas av ”flow”, en känsla av ett energiflöde (Redfield 1987).

Begreppet ”flow” är i New Age litteraturen förknippat med tillit och ovillkorlig kärlek, en koppling med universum. ”Flow” kännetecknas av att saker och ting händer utan större viljestyrka. Allt tycks falla på plats och de problem som fanns tycks upplösas. Vi har en upplevelse av harmoni och ett övergripande syfte. Vi vet att vi är på rätt plats, i rätt tid och att vi gör rätt saker (Lundstrom 1998).  Synkroniciteten är som en termometer, en termometer som visar om man är i ”Flow” eller inte.

En stor del av dessa New Age-författare (t.ex. Redfield 2003, Adrienne 1998, Lundstrom 1998) menar att om var och en av oss följer sin egen unika väg kommer det att leda till en fortsatt utveckling av mänskligheten. När vi har utvecklat vår förmåga till insikt kommer vi också att ha en större tillit till vår intuition. Vi kommer också lättare att se meningen i synkronistiska händelser vilka i sin tur underlättar vår önskan att hitta ett syfte för våra liv. Till en början kan synkronicitet och intuition förefalla vara två olika fenomen. Synkronistiska händelser utanför oss själva medan intuition är något som sker i ens inre. I praktiken tycks de vara sammanlänkade med varandra vilket för det svårt att säga var den ena slutar och var den andra börjar. När man är intuitiv finns det t.ex. ingen orsak-verkan relation mellan upplevelsen av kunskap och hur den erhålls.

Runt detta tema har det utvecklats handböcker i ämnet. James Redfield och Carol Adrienne har tillsammans och var för sig skrivit böcker om hur man praktisk ska arbeta med att försöka utveckla medvetenheten om sykronistiska fenomen (Redfield 2003, Adrienne 1998). Här följer tre exempel på uppmaningar:

– Var medveten om att det finns en mening med våra liv och att det finns en orsak till varför saker och ting händer

– Betona vikten av att finna meningen bakom varje händelse

– Lita på din process. Låt dig bli guidad, känn dig inte tvingad att sätta mål, fullfölj ditt öde.

I nästa avsnitt kommer jag att skriva om hur synkronicering som transpersonell upplevelse kan uppstå i terapirummet.

Fortsättning del 4

PsykosyntesForum / Life Leadership

PsykosyntesForum / Life LeadershipPsykosyntesmetoder för personligt växande. Web-shop med olika psykosyntesprodukter.