Jag och min man har varit gifta i över tjugo år. Under senare år har han mått allt sämre. Jag tror att det beror på att han dricker för mycket, såväl till vardag och till fest. Även om jag förstår att det är hans ansvar så deltar jag i allt smusslande.
Jag försöker dölja det för våra barn, släkt och vänner. En god vän har dock uppmärksammat hans problem. Dessutom säger hon att jag är medberoende, att jag genom att dölja hans problem snarare stjälper än hjälper. Vad kan jag göra för att hjälpa honom och mig själv ?
Mitt svar:
Medberoende är vanligare än vad man kan tro. Det händer ofta att man genom samtalsterapi upptäcker att ett medberoende är den verkliga anledningen till att man mår dåligt. När vänner och bekanta påpekar att ens partner kanske har ett problem med alkohol, för många timmar online, eller något annat så är den omedelbara reaktionen att försvara trots att man vet om att problemen finns där.
Då man får hjälp med samtalsterapi så kan man få sina tankar och misstankar om medberoende bekräftade vilket man givetvis inte kommer att få av den som man är medberoende med. När man talar med en person som inte är personligt involverad i relationen så behöver man inte känna skuld eller skam, och då blir det enklare att lägga problemen på bordet för att göra något åt saken.
Då du upptäcker att du skyddar och försvarar din partner trots att du själv mår dåligt och er relation lider av detta så blir det äntligen möjligt att göra något åt saken. Med hjälp av terapin så kan du först och främst kartlägga vad som ligger hos dig och vad som tillhör den andra personen.
Med bättre förståelse för ditt eget beteende så går det att handla praktiskt för att förändra tillvaron. Terapeuten kommer inte tala om för dig vad du ska göra utan snarare hjälpa dig att komma fram till ett beslut som är baserat på dig och din situation, samt de mål du har satt upp för framtiden.
Om du vill läsa mer om medberoende föreslår jag att du läser min artikel: ”Medberoende och terapi”.