Nyinsikt Nyinsikt

Samtalsterapi – Parterapi vid sjukdom?

Jag och min fru har levt ihop i mer än 30 år. Vi har haft en bra tid tillsammans. Nu har hon drabbats av en allvarlig sjukdom som jag har svårt att förhålla mig till. På sikt står valet mellan vård i hemmet eller ett boende på en institution. Vi borde egentligen prata om detta men det är svårt. Det enda hon säger är att hon inte vill ligga någon till last.

Själv har jag kluvna känslor. Jag vill vara där för henne och jag vill att hon ska kunna bo hemma med mig. Jag jobbar fortfarande men jag skulle kunna gå i pension om två år. Samtidigt skräms jag av vad det kan innebära att vårda henne hemma. Jag skulle vilja att vi tillsammans gick i parterapi för att tala om framtiden men jag vet inte om jag kan övertyga henne om att det är en bra idé. Om jag inte kan förmå henne att följa med så vill jag själv pröva på att gå enskild samtalsterapi.

Mitt svar:

Jag förstår att du och din fru befinner er i en mycket svår situation. Inte nog med att ni ska förhålla er till hennes sjukdomen, ni måste också ta ställning till vad som är bäst för din fru och för dig. Jag förstår också att du har kluvna och motstrida känslor kring hur du själv ska förhålla dig till den uppkomna situationen. Det är en naturlig reaktion. Det är vanligt att man vill ta hand om sin sjuka partner samtidigt som man upplever skuldkänslor.

Det första ni behöver göra är att hitta ett kreativt sätt att samtala om det som har hänt. Man fastnar lätt i sina egna negativa tankegångar vilket försvårar nödvändiga samtal. Det är bra om du försöker att både vara tålmodig och empatisk när du talar med henne. Se om du kan få en henne att prata om hur det känns att vara sjuk och vad det är som oroar henne mest, lyssna uppmärksamt utan att avbryta. Det är också viktigt att du inte tappar bort dig själv i allt detta. Den här nya situationen påverkar ju också dig, både känslomässig och praktiskt.

Innan jag svarar på frågan om samtalsterapi eller parterapi; några allmänna reflektioner. En ny livssituation kräver på sätt och vis ett nytt förhållande. Man måste många gånger frångå tanken om att allt ska bli som det var förr, för så blir det sällan. Även om ens partner inte har en akut livshotande sjukdom så kommer en allvarlig sjukdom att innebära att nya premisser för förhållandet.

När det har konstaterats att ens partner är sjuk är det lätt att hamna i chock. Andra kanske upplever en lättnad av att få en diagnos om man har levt i ovisshet med olika symptom. Men sedan kommer en vardag. De problem som man kanske hade sedan tidigare kan leda till att man får en riktigt besvärlig situation där man bråkar och känner ilska ömsom mot sjukdomen och ömsom mot varandra. Till sist så blir det svårt att se vad som är vad och då kan man verkligen behöva en oberoende part som hjälper till med att reda ut begreppen.

Så frågan om terapi. Om Ni inte tillsammans klarar av att samtala kring dessa frågor så är det en bra idé att söka professionell hjälp. I terapi, oavsett om det är samtalsterapi eller parterapi är målsättningen att komma fram till vad som bör göras i den egna relationen. Terapeuten hjälper till med att ge en klar bild där man ser var skon klämmer och hur man kan gå framåt och göra det allra bästa av sjukdomssituationen.

Om ni bestämmer er för att gå i parterapi tillsammans eller om någon av er vill gå i enskild samtalsterapi så finns det en mängd saker att reda ut, t.ex. om er ”historia” tillsammans kan ge några ledtrådar om hur framtiden kan komma att se ut. Hur hade ni det tillsammans innan sjukdomen? Tidigare konflikter är lätt att glömma bort då man är mitt uppe i en process av nya rutiner. Samtidigt är det lätt att tappa det som faktiskt har varit bra i förhållandet. I terapi bygger man på det som har varit, samtidigt som man finner nya vägar att relatera till varandra och till den gemensamma familjen.

Det är också viktigt att reflektera över om det man vill, överensstämmer med vad man förmår. Det är en sak att säga att man vill ta hand om sin sjuka partner och en annan sak att faktiskt göra det. Man kan ha svårt att föreställa sig vad det innebär att göra om sitt hem så att det passar den som blivit rullstolsbunden, eller hur det känns att se en människa som man älskar sakta tyna bort. Det kommer att krävas tålamod och stor kunskap från dina sida om du ska fungera som stöd för sin partner. Genom att tala öppet kring dessa frågor i terapi skapas förutsättningar för att orka och hantera sjukdomen på ett bra sätt.

Det var några reflektioner som jag har kring sjukdom i en parrelation. Jag förstår att detta inte är ett helt uttömmande svar på din fråga men jag hoppas att det har varit lite till hjälp. Ni är välkomna att höra av er till mig om du och/eller din partner vill få professionell stöd.