Nyinsikt Nyinsikt

Diagnos

Redan de gamla grekerna ställde ”psykiatriska diagnoser” på människor som var sjuka. I takt med att kunskapen om människans psykologi har utvecklats har även arbetet med att ställa diagnoser fortskridet. Idag finns ett stort antal ”standardiserade psykiatriska diagnoser” som används inom sjukvården.

Förespråkarna för diagnoser menar att det underlättar med ett gemensamt ”språk” inom sjukvården. Om det finns en enhetlig bedömning av olika sjukdomstillstånd minskar riskerna för t.ex. missförstånd. Det blir också lättare att utvärdera forskning och behandlingsresultat om det finns standardiserade metoder när diagnoser ställs. För patienten själv kan en prognos, i bästa fall, också ge en upplevelse av ökad trygghet då diagnosen försöker sätta ord på ens problem. Även för patientens omgivning kan en diagnos fylla en funktion om det leder till ökad förståelse och stödinsatser.

De flesta inom sjukvården är överens om är att diagnoser ska betraktas som en färskvara. Om vi utgår ifrån att diagnoser är något fast och beständigt är risken stor att den blir en självuppfyllande profetia. Det gäller inte minst när vi ställer diagnoser på barn och ungdomar. Det är också viktigt att vara medveten om att diagnosen inte säger något om orsakerna till problemen utan den beskriver enbart en patients beteendemönster vid ett visst givet tillfälle.

Inom psykiatrin världen över används handboken: ”Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders” (DSM) för att ställa standarddiagnoser för psykiatriska sjukdomstillstånd. Den ges ut av American Psychiatric Association (APA). DSM-systemet bygger på att varje diagnos definieras genom ett antal symptom. För att få en diagnos måste flera kriterier uppfyllas Det räcker t.ex. inte med att känna sig nedstämd för att få diagnosen depression, man måste uppfylla minst 5 olika kriterier som relaterar till nedstämdhet, till exempel sömnsvårigheter eller dödstankar och nedstämdheten. Dessa symptom måste också ha varat i minst två veckor.

Allen Frances, som utvecklade DSM, är idag mycket kritisk till hur antalet diagnoser har ökat. Han menar att det är ekonomiska intressen inom läkemedelsindustrin som står bakom försöken att inkludera allt fler diagnoser i DSM-handboken genom att uppmuntra sjukvården att omdefiniera vad som är friskt och sjukt.

I Sverige är det WHO:s klassificeringssystem (CD 10) som officielt används inom den vården medan DSM har blivit ett komplement. De två diagnostiska systemen är dock mycket snarlika.